Förlåt...

Jag tänker inte lova att skärpa mej när det gäller blogginlägg. Jag är kass på det här, så enkelt är det.

I torsdags fick jag ett alldeles underbart besök av mina fnittertippor Caroline & Sofie. Caroline hade jag inte träffat på nästan ett år och det känns fan skamligt... Hoppas verkligen det inte går så lång tid igen.
Vi var på Ac/Dc-efterfest på Rocks, gjorde söderhak, åt pizza, shoppade och pratade pratade pratade.
Jag minns när jag vaknade på fredagen och såg mina vänner all over min lya, och jag blev så jääävla glad att dom var där...det ihop med en liten rädsla att ingenting är som vanligt och ett enormt hopp om att dom aldrig vänder ryggen.
Fan vad år förändrar allting på gott och ont och GAH jag ska inte ens tänka i dom här banorna för jag babblar bara skit då och sen fattar jag inte vad jag menar och nu slutar jag.

För ett tag sen plåtades jag och Hawk av Kalle Friman...en del av resultatet längre ner.
Det är en helt otrolig känsla att höra ihop med någon, no matter what. Meningen med allting, på ett ungefär.
"Jag har upptäckt en paradox i att om jag älskar tills det gör ont, gör det inte längre ont." - Moder Teresa


på rocks

me and my man
Foe evvah.

Så hur var det?

Nu har jag varit hemma i en vecka! Känns bättre än ever.
Jag åkte hem två veckor tidigare än beräknat, och jag är superglad för det. Hawkis kunde inte komma ner som planerat så det var bara att åka hem till honom. Kommer aldrig mer spendera en enda natt utan honom, det var fucking vidrigt.

Hursomhelst så är Thailand, enligt moi, väldigt överskattat. Jag kommer icke åka dit igen, så enkelt är det.

Min största lycka just nu, förutom att jag råkar vara förlovad med mina drömmars man, är att jag aldrig mer behöver ställa mig bakom 54:ans bar och slava. Eller vad fan, själva stället är det inget fel på. Det har aldrig gjort mig något.
Men ni måste vara de mest småsinta, tragiska människor jag någonsin träffat, och jag tycker med handen på hjärtat verkligen synd om er.
Att sluta där är det absolut bästa beslut jag någonsin tagit.

Jag är en såndär borskämd snorunge som inte klarar av att inte få som jag vill, och det kommer jag alltid vara. Så jag VILL att Håkan kommer hem från jobbet NU NU NU, men det kommer dröja flera timmar till och det gör mig SKITSUR.
Sen HATAR jag att de är flera veckor tills dess att Caroline och Sofie kommer hit. Jag vill NU JU. NU NU NU.
Fitta. 

moi & hawk
Hemma.

RSS 2.0